eberlin.blogg.se

Jag vill börja med att säga att jag älskar Sri Lanka. Min högsta önskan är att jag inom en snar framtid kan bo här permanent med Hasantha och öppna min affär jag har planerat så länge... Jag älskar när vänner och familj kommer och hälsar på och vill att ni ska fortsätta med det. Med det sagt vill jag förklara att mitt liv här i Sri Lanka är ett helt vanligt liv, jag slappar inte hela dagarna och har mina ansvar här precis som man har när man bor i Sverige.

Att vara heltidsstuderande på universitetsnivå är inte alltid lätt... Att dessutom studera på distans bidrar med en liten extra press då all inlärning beror på din egen disciplin. Det finns inga lektioner man kan gå på för att visa lärarna att man är engagerad eller att kunna ställa frågor till dem ansikte mot ansikte. För mig gäller det att sitta varje dag och verkligen läsa litteraturen, att kolla på föreläsningarna lärarna lägger ut och att inte sväva bort någon annanstans. Det kan vara en riktig utmaning vissa dagar när tankarna gärna svävar iväg på andra saker än studierna. För mig passar det utmärkt att läsa på distans då jag fungerar bäst på kvällarna (och oftast långt in på natten).

Jag jobbar hårt för att jag ska kunna göra detta medan jag bor i paradiset (JAG har gjort detta, alla som tror att det handlar om tur har helt fel, det är ingen som ger mig detta liv. JAG ser till att jag har detta liv), men vad många glömmer bort är att jag faktiskt är heltidsstuderande... Det är uträknat på det sättet att man ska lägga 8 timmar varje dag mån-fre, det är heltidsstuderande precis som ett heltidsarbete. Om man någonsin har studerat på universitetsnivå så vet man att dessa 8 timmar inte alltid räcker. Man kan liksom alltid plugga lite till... Och jag som faktiskt vill lära mig något av de kurserna jag läser betyder det att jag kan sitta från morgon till sen kväll/natt om jag verkligen är inne i det. Att bli tvingad att avbryta när allt flyter på är inge vidare och det kan vara svårt att komma in i det igen.

 

 

Detta är min vardag i Sri Lanka och inte den fantasibilden många har där jag ligger på stranden varje dag och dricker fruktdrinkar, festar, shoppar, reser osv... Jag har en lyx och det är att jag kan ta ledigt en dag utan att behöva be chefen om lov MEN om jag gör det så måste jag plugga fler timmar dagen efter.

Jag försöker att alltid ligga ett steg före vad schemat säger men ibland uppstår det situationer jag inte kan styra över, tex att jag blir sjuk och detta kan sluta i några fruktansvärt stressande dagar där jag försöker att ta igen det jag har missat.

Jag har jobbat riktigt hårt de senaste 6 veckorna och stressat sönder mig själv för en annan individs skull men det har inte räckt till och det slutade i kaos inom mig för det räckte inte för denna person. Jag har den senaste tiden gått och lagt mig med hjärtklappning, huvudvärk och stickningar i händerna... Man behöver inte vara läkare för att förstå att jag jobbat sönder mig själv den sista tiden och att jag behöver göra en drastisk förändring så jag inte blir riktigt sjuk.

 

Jag får ofta höra att jag måste börja tänka på min egen hälsa, att jag ska eliminera stressmomenten som är onödiga och människor som orsakar mer stress än lugn i min tillvaro. Att försöka förklara för människor att jag inte orkar ta på mig deras problem, känner mig utnyttjad eller att vara någons bankomat är saker som kan vara fruktansvärt jobbigt och tillfälligt skapa ännu mer stress. Men från och med idag går jag inte med på att gräva ner känslorna längre. Jag tillåter inte att någon står i vägen för mina studier, förhindrar mina framtidsplaner eller lägger på mer problem på mina axlar än vad jag redan har. Jag har mina egna bekymmer och ibland när jag faktiskt öppnar upp mig och behöver någon som lyssnar brukar det oftast sluta med att jag får trösta dem istället.

Ta inte detta fel nu, jag vill att alla ska känna att de kan prata med mig när de behöver ventilera, men tänk på att om jag ibland öppnar upp mig för någon så betyder det att jag har mina egna demoner att bearbeta och att jag behöver någon som lyssnar på mig.

Jag har några guldkorn som jag vet alltid lyssnar på mig, vare sig det är små eller stora bekymmer och ni betyder allt för mig. Jag önskar att jag kunde omge mig av dessa människor hela tiden men det är många mil mellan oss och jag vet att det är mitt fel och jag uppskattar att ni står ut med att jag lämnar er varje höst.

 

Säger det igen! Jag älskar att ha besök från Sverige och välkomnar er med öppna armar men snälla respektera att jag har mitt liv här och inte kan hålla er i handen 24 timmar om dygnet och att jag faktiskt kanske vill göra vissa saker på egen hand...